Vet inte om jag vunnit eller förlorat, det visar sig i slutändan. Det är ändå jag som tar smällarna, ingen annan. Det är också därför jag själv avgör vad som jag tror är bäst för mig. 

Jag är faktiskt ofta positiv, försöker att tänka på annat då jag cyklar i motvind till gymmet, eller då jag vet att jag ätit för mycket så att jag får ont i magen, eller de dagar då livet bara allmänt går emot mig. För det finns något positivt i allt, jag menar jag har varit ledsen nu - men jag känner åtminstone något. Jag vet att jag har känslor. 

Och till er som hör av er, till er som undrar - tack. Tack för att ni bryr er och faktiskt skriver trots att jag inte så ofta pratar med alla utav er. 

Ibland vet jag inte om vi ska basera våra val efter vad hjärtat eller hjärnan säger. Man ska alltid följa sitt hjärta men ibland är det också den lättaste vägen, för då baserar man bara valet på det som gör minst ont. 

Jag har fått känt mig älskad, övergiven, tagen för givet och viktagast i världen under de senaste dygnen. Det är svårt. Att inte känna sig tillräcklig trots att man ger allt. 

Något som gjorde mig glad igår var iaf denna skönhet som kom hem till mig. Om 27 dagar tänker jag använda den. I gran canaria, med min bästa Maja.