Jag vet att jag borde ringa till min farmor oftare för att höra hur hon har det, eller min mormor. Men det är sällan sådant som blir prioriterat då jag personligen tycker att jag har så otroligt mycket att göra en vanlig vardag och därför inte hinner. Fast att jag egentligen gör det.

Att uppskatta något som vi tar föregivet är något många, och även då jag är dåliga på och det skäms jag över. För jag vet att jag kommer ångra mig dagen det väl förändras. 

Detta gäller inte bara med familjen utan med vänner och personer i förhållanden också. Sedan likväl tar jag föregivet att jag är trygg här, i min lägenhet med min fullt fungerade kyl/frys där jag när som helst kan ta mat ifrån. Medan det finns många andra som lever på gator med ingenting förutom det dem har på sig. 

Jag måste verkligen börja tänka på sådant som man ibland kan vara för lat för. Att visa uppskattning, att inte alltid ta allt för givet, att försöka ge mer men också vara glad för det jag har. För ingen vet vad en annan person går igenom, vi är duktiga på att stänga folk ute då vi är väl medvetna om att vi skulle bli kritiserade/omtalade/dömda om andra visste allt vi bar på. Alla har sina egna krig, och hanterar dem på olika sätt. 

Jag har verkligen helt slutat bry mig om andras val här i livet, då jag inte har någonting med dem alls att göra. Alla ansvarar själva över sina liv och det vore så mycket lättare om vi slutade dömma och kritisera varandra hela tiden. 

Nu måste jag lägga mig, jag är så himla trött och min förkylning har bara blivit värre. Så sov gott fina, tänk på att det absolut viktigaste är att ni mår bra och visar uppskattning till dem ni verkligen bryr er om.