sådär, då har vi ätit mat och åter igen satt oss i soffan. sitter och tänker på robin, saknar honom, redan. ni anar inte vilken tur ni alla har som inte har den ni tycker om över 1 timme bort. vill ju kunna träffa honom spontant, inte planerat hela tiden. men ja, det är som det är. även om jag helst ligger i hans famn när vi ska sova, så vet jag också att det inte fungerar så, för vi bor i olika städer och jag måste förstå det. nej men förlåt för att min blogg typ endast handlar om hur mycket jag saknar robin, ska bättra mig.
