Att vara kär, förälskad, hopplöst förlorad till en annan människa är en sådan fin känsla. Jag ler fortfarande åt varje godmorgon-sms utav Robin, jag ryser fortfarande då han pussar mig i nacken, jag längtar alltid efter hans kramar, och jag tröttnar aldrig på att höra "jag älskar dig" varje natt innan vi ska sova. 

 

Jag vill aldrig vara utan honom, inte ens då jag bara ska till affären. För när jag vill vara ensam, så vill jag det med honom. Jag känner inte behovet utav att vara ifrån honom då vi ändå är det hela dagarna. Vissa undrar säkert om vi inte lessnar, blir irriterade eller uttråkade på varann. Nu kan jag inte prata för Robin men jag kan säga att jag inte alls känner så, snarare tvärt om. Jag älskar att få somna bredvid honom varje natt, att få höra om hans dagar när han kommer hem på eftermiddagarna, att träna och laga mat ihop. För det här är sånt som vi annars hade 4-5 dagar i månaden då vi haft distans sedan augusti förra året. 

 

Det här är lyxigt. Att få umgås med människan jag ser mig själv tillsammans med för resten av mitt liv. Han får mig alltid att skratta med sina dåliga skämt, han får att inse vad som är viktigt och inte och han får mig att känna mig hel. 

 

Han förstår mig verkligen och accepterar alla mina sidor, lika som jag gör med honom. 

 

Jag lever lyxliv just nu. & på fredag får vi reda på om det fortsätter även efter sommaren. 

 

Jag älskar dig. I love you. Mina rakastan sinua. 

 

❤️