Igår vid 2 så fick jag ett samtal. Jag var i Danmark över dagen tillsammans med mina vänner för att utforska Köpenhamn. Vi hann vara där i cirka två timmar innan jag har ett telefonsamtal med Hanna där hon berättar att min älskade fina underbara Natalie har gått bort. Min Nati. Det kan inte vara sant. Den personen som räddat mig så många gånger är nu borta på grund av en bilolycka. Min fina älskade Natalie är borta. Den personen som torkat mina tårar när jag inte klarade av att vara ensam då jag och Robin gjort slut 2014. Utan att ens ifrågasätta mig så flyttade hon in hos mig och fanns där varje dag när jag kom hem från jobbet, för att jag inte klarade att vara ensam. Den personen som jag räknade med till 100% under hela gymnasieperioden. Natta ställde alltid upp för mig, hon var alltid vid min sida och ifrågasatte aldrig det jag tyckte eller tänkte. Det finns ingen mer godhjärtad människa än Natta. Jag har aldrig hört henne tala illa om någon hon är vän med, hon har aldrig svikit någon av hennes vänner och hon stod alltid upp för det hon tyckte. Hon var så jävla stark, hon gjorde bara det hon ville och lät sig aldrig övertalas till något hon inte ville göra.

Min fina fina Natalie. Jag hoppas att du inte kände någon smärta, för det är jag mest rädd för. Att du mådde dåligt in i det sista, att du kanske kände dig rädd, ensam och förtvivlad. Men det tror jag ändå inte. För du var aldrig rädd, för något. Du levde alltid ditt liv precis som du ville och var väldigt noga med att då och då skicka ett fint sms eller en snap att du tänkte på mig, att du läser min blogg och att du är glad över att jag trivs så bra i Göteborg, att vi alltid skulle ha varandra.

Jag kommer alltid stå på din sida, jag kommer alltid ta ditt parti. Även när du bad mig att inte göra det för att du förmodligen skulle ha fel, även fast du skulle gjort detsamma för mig. Det var så med oss. Så himla olika, natt och dag. Men ändå så himla nära, vi förstod varandra och tvivlade aldrig på att vi alltid skulle hålla kontakten.

Nu kan jag endast prata till dig, utan svar. Fast jag vet att du lyssnar, för det gör du alltid. Du umgås med Messi (hennes förra katt) där uppe nu, så jag vet att du är mer än nöjd. För det finns inga krav där uppe, och det var så du ville leva, kravlöst. Jag älskade alltid dig för det, att du alltid gjorde det du verkligen ville, folk fick snacka om dem ville, du brydde dig inte. Jag önskade alltid att jag också var så, en som inte brydde mig om vad andra tyckte. Jag får kanske ta över den egenskapen från dig nu så att du inte behöver oroa dig över att jag alltid bryr mig så mycket om allt.

Min fina älskade ängel, var du än är, vad du än gör så vet du att jag tänker på dig. Jag har pratat med din mamma och jag kommer gå på din begravning nästa fredag. Det är den första begravningen jag någonsin kommer gå på, och jag kan knappt förstå att det faktiskt är din. Men jag måste få säga hejdå till dig ordentligt. Även om det var cirka 3-4 veckor sedan vi sågs så känns det just nu som om det var flera månader sen, för du känns så långt borta.

Vila i frid Natalie Fleur Larsson, även en bland mina absolut närmaste och bästa vänner. Du kommer alltid att ha din plats hos mig, tack för våra 6 år av vänskap ❤️