Idag är det jobbigt, dessa dagar kommer ibland och då kommer det som en käftsmäll. Så jag har gått igenom min och Natis lååååååånga konversation fram tills 2014 någon gång. Oj vad mycket skitsnack vi skrivit, så många pepp-meddelande vi skickat och så många meddelanden om hjärtesorg och saknad. Idag är jag den som saknar, jag saknar dig, varje dag. Jag tillåter mig knappt att tänka på vad som hänt, för det blir för jobbigt. Jag kan inte göra det ännu, det är för snart. Det enda jag förmår mig att tänka på är den Nati som jag fick lära känna, hon som alltid fick mig att le och alltid såg mig för den jag var inuti. Den varmaste, godhjärtaste och mest genuina tjejern som någonsin vandrat på denna jord, det är du min fina Nati. Men nu är du istället himlens finaste person, jag är så avundsjuk på att dem får ha dig här uppe medan jag är flera tusen från dig här nere. Men som jag sagt förr, vi kommer ses igen. Jag lovar syrran.

Ett utdrag från februari 2014. Dessa meddelanden gör mig så glad, kan inte ens sätta ord på det.